Miss Lena

Lamporna blinkade till, åskan small som bara den och alla fönster skakade. Jag blev livrädd och blev lättad när Helen kom in i rummet där jag satt. Jag hatar när det åskar och blixtrar. Tur att jag inte skulle vara ensam hemma när jag hade slutat jobba.
Jag och D tänkte vi skulle vara lite onyttiga på kvällen och äta pizza när vi skulle se den nya Johan Falk filmen. Men icke, vi blev bedragna på den biten. Inget svar på pizzerian, kolsvart i hela byggnaden och hela gatan från stationen hem till oss var svart. Motorvägen var helt svart också. Strömmen hade gått i halva Floda. Tur att det finns lampor på bilarna.
Pratade med D i telefonen och han fick allt ta och pallra sig ner till parkeringen och möta mig. Vågade inte gå själv då jag är väldigt mörkrädd.

Hemma hade vi det mys med massa tända ljus överallt och väldigt tyst. Vi fick umgås igår, utan tv och dator.
Vi satt i köket och D visade sin konstnärliga sida. Vi skrev lappar till varandra och gjorde "hänga gubbe". Man kände sig som ett litet barn igen..

Daniels otroligt fina bilder han målade igår.