Rädsla och fobi- inte samma sak.
Specifika fobier- Flyg, spindlar, ormar och höjder
Social fobi- Rädsla för att prata inför andra eller andra sociala situationer
Aschluofobi- rädsla för mörker
Laliofobi- rädsla för att tala inför andra
Detta är de fobier jag har. Det är fobier jag försöker bearbeta och lära mig att det inte är farligt. Flyga, det är något jag vågar göra själv. Det är en mardröm när jag väl sitter där på planet och väntar på starten. Jag vågar inte gå i ett plan, vågar absolut inte gå på toaletten. Ställa mig upp i gången precis vid platsen är hemskt, men det kan jag göra det är inte lika hemskt längre. Första gången jag flög ensam var till England, i ett Ryanair plan som är jätte litet. Fick lite panik och blev tillsagd att stoppa huvudet mellan benen och ta djupa andetag. Just då skämdes jag fruktansvärt mycket. Folk stirra och viska saker till varandra. Det enda jag tänkte efter att jag hade lugnat mig var 'nu tror alla att jag är dum i huvudet' och 'fan va hon är löjlig'
Flygvärdinnorna/värdarna är otroligt snälla och hjälpsamma när något sådant händer. Har tagit flyget till England och till Umeå själv. Sammanlagt (om man räknar tur och retur) så är det 8 gånger. Jag är redigt stolt över mig själv. Svettas fortfarande, får hjärtklappningar, skakar och blir lite yr när jag ska flyga. Hoppas att jag någon dag ska bli av med denna fobin.
Rädd, det är jag nästan hela tiden. Är rädd att något ska hända mig eller mina nära och kära. Går jag själv sent på kvällen vill jag helst prata i telefon, då känner man sig lite säker. Gå i parker eller i skogen när det är mörkt gör jag absolut inte. Det är för att inte utsätta mig själv för onödiga risker. Självklart när man har varit ute en fredag/lördags kväll och man är lite full så har det ju blivit att man gått själv, gått där man inte går annars. Fick mig en rejäl utskällning efter att ha gått själv på Avenyn klockan tre på natten. Det gör jag inte om.
Har ibland tänkt 'tänk om jag skulle bli rånad nu, hur skulle jag reagera då?' eller 'tänk om den där bilen/bussen skulle köra på mig'. Jag vet, helt onödigt att tänka så.
Finns det inte andra som tänker ungefär samma sak? Finns det en skylt på trottoaren där det står "Varning, risk för ras" eller något liknande. Blir det inte så att man går under dessa byggställningar ändå? Jag gör det (ibland), det är nästan som att man testar för att se om det verkligen händer något. Tur är att det aldrig har hänt när jag gjort så, peppar peppar, men man vet aldrig. Det kommer väl hända förr eller senare.
Den dagen, den sorgen.
Nu vill jag åka hem snart. Jag vill kolla på alla repriser och serier jag nästan alltid missar. Grey's Anatomy missade jag i onsdags. Det är vad som står högst upp på min "att-göra" lista idag.
Social fobi- Rädsla för att prata inför andra eller andra sociala situationer
Aschluofobi- rädsla för mörker
Laliofobi- rädsla för att tala inför andra
Detta är de fobier jag har. Det är fobier jag försöker bearbeta och lära mig att det inte är farligt. Flyga, det är något jag vågar göra själv. Det är en mardröm när jag väl sitter där på planet och väntar på starten. Jag vågar inte gå i ett plan, vågar absolut inte gå på toaletten. Ställa mig upp i gången precis vid platsen är hemskt, men det kan jag göra det är inte lika hemskt längre. Första gången jag flög ensam var till England, i ett Ryanair plan som är jätte litet. Fick lite panik och blev tillsagd att stoppa huvudet mellan benen och ta djupa andetag. Just då skämdes jag fruktansvärt mycket. Folk stirra och viska saker till varandra. Det enda jag tänkte efter att jag hade lugnat mig var 'nu tror alla att jag är dum i huvudet' och 'fan va hon är löjlig'
Flygvärdinnorna/värdarna är otroligt snälla och hjälpsamma när något sådant händer. Har tagit flyget till England och till Umeå själv. Sammanlagt (om man räknar tur och retur) så är det 8 gånger. Jag är redigt stolt över mig själv. Svettas fortfarande, får hjärtklappningar, skakar och blir lite yr när jag ska flyga. Hoppas att jag någon dag ska bli av med denna fobin.
Rädd, det är jag nästan hela tiden. Är rädd att något ska hända mig eller mina nära och kära. Går jag själv sent på kvällen vill jag helst prata i telefon, då känner man sig lite säker. Gå i parker eller i skogen när det är mörkt gör jag absolut inte. Det är för att inte utsätta mig själv för onödiga risker. Självklart när man har varit ute en fredag/lördags kväll och man är lite full så har det ju blivit att man gått själv, gått där man inte går annars. Fick mig en rejäl utskällning efter att ha gått själv på Avenyn klockan tre på natten. Det gör jag inte om.
Har ibland tänkt 'tänk om jag skulle bli rånad nu, hur skulle jag reagera då?' eller 'tänk om den där bilen/bussen skulle köra på mig'. Jag vet, helt onödigt att tänka så.
Finns det inte andra som tänker ungefär samma sak? Finns det en skylt på trottoaren där det står "Varning, risk för ras" eller något liknande. Blir det inte så att man går under dessa byggställningar ändå? Jag gör det (ibland), det är nästan som att man testar för att se om det verkligen händer något. Tur är att det aldrig har hänt när jag gjort så, peppar peppar, men man vet aldrig. Det kommer väl hända förr eller senare.
Den dagen, den sorgen.
Nu vill jag åka hem snart. Jag vill kolla på alla repriser och serier jag nästan alltid missar. Grey's Anatomy missade jag i onsdags. Det är vad som står högst upp på min "att-göra" lista idag.
Kommentarer
Trackback
