Lite mer positiv
Nu är det 1 vecka kvar tills jag får träffa min underbara vän! Ska bli så kul!
Hon har jag känt sedan hon, ja, föddes :)
Träffar henne inte alls mycket och nu är det 1½ år sedan vi sist sågs och åt midsommar middag ihop. Hon har alltid varit som en lillasyster till mig, en lillasyster som jag aldrig haft. Många minnen har vi ihop, många fina och många tråkiga.
Kommer ihåg när vi satt där, på garageuppfarten utanför hennes mormors hus. Vi ritade och läste Kalle Anka tidningar. Det va alltid vi. Det va alltid jag, hon, hennes bror och min bror. Jag va stört kär i hennes bror och hon i min. Hennes bror va min första kärlek och min mamma tror att jag fortfarande är kär i honom (fast att det är över 10 år sedan).
Jag och hennes bror lekte Robin och Marion i grushögen ovanför mitt föräldrahem. Alla dessa somrar vi lekte ihop, när vi va där uppe och lekte i deras koja. Längtar tillbaka.
Hennes mormor hade en matta, en heltäckningsmatta, i deras vardagsrum. Där satt jag och hon o målade med fingrarna och skrev namn på den person vi va kära i.
Vi kunde låsa in oss på hennes mormors toalett och sminka oss med hennes mormors smink i flera timmar. Vi va alltid såå fina när vi kom ut. Synd att jag inte har någon bild från det.
Vi cyklade runt kvarteret flera varv och tävlade. Våra föräldrar sa att vi inte fick för någon kunde bli påkörd av en bil, men nää det skulle inte hända. Efter ett antal varv så va det min lillebrors tur, han blev självklart påkörd av grannens dotter. Han är en liten olycksfågel den där. Min älskade lillebror. Då vart det slut med att tävla, hennes nya röda fina cykel blev skrot och hon är fortfarande förstöd över detta [haha].
Hon bodde långt bort, men va ändå nära. Vi prata nästan varje dag och skrev brev till varandra. Nu bor jag här i Borås och hon i stockholm. Nu är vi ännu längre bort från varandra och pratar nångång om året.
Älskar henne och hon kommer alltid att vara min lillasyster. Min älskade vän Tove.
Hon har jag känt sedan hon, ja, föddes :)
Träffar henne inte alls mycket och nu är det 1½ år sedan vi sist sågs och åt midsommar middag ihop. Hon har alltid varit som en lillasyster till mig, en lillasyster som jag aldrig haft. Många minnen har vi ihop, många fina och många tråkiga.
Kommer ihåg när vi satt där, på garageuppfarten utanför hennes mormors hus. Vi ritade och läste Kalle Anka tidningar. Det va alltid vi. Det va alltid jag, hon, hennes bror och min bror. Jag va stört kär i hennes bror och hon i min. Hennes bror va min första kärlek och min mamma tror att jag fortfarande är kär i honom (fast att det är över 10 år sedan).
Jag och hennes bror lekte Robin och Marion i grushögen ovanför mitt föräldrahem. Alla dessa somrar vi lekte ihop, när vi va där uppe och lekte i deras koja. Längtar tillbaka.
Hennes mormor hade en matta, en heltäckningsmatta, i deras vardagsrum. Där satt jag och hon o målade med fingrarna och skrev namn på den person vi va kära i.
Vi kunde låsa in oss på hennes mormors toalett och sminka oss med hennes mormors smink i flera timmar. Vi va alltid såå fina när vi kom ut. Synd att jag inte har någon bild från det.
Vi cyklade runt kvarteret flera varv och tävlade. Våra föräldrar sa att vi inte fick för någon kunde bli påkörd av en bil, men nää det skulle inte hända. Efter ett antal varv så va det min lillebrors tur, han blev självklart påkörd av grannens dotter. Han är en liten olycksfågel den där. Min älskade lillebror. Då vart det slut med att tävla, hennes nya röda fina cykel blev skrot och hon är fortfarande förstöd över detta [haha].
Hon bodde långt bort, men va ändå nära. Vi prata nästan varje dag och skrev brev till varandra. Nu bor jag här i Borås och hon i stockholm. Nu är vi ännu längre bort från varandra och pratar nångång om året.
Älskar henne och hon kommer alltid att vara min lillasyster. Min älskade vän Tove.
Kommentarer
Trackback
